Igår kväll, den 23 oktober, ringde telefonen. Nu ska vi jaga! sa rösten. Förlåt? sa jag.

Sen hörde jag att det var jägarvännen Magnus som sa att i morgon sticker vi iväg och testar Gilja!

Vi hade bestämt tidigare i veckan att vi skulle se om Gilja kunde hjälpa jaktlaget

 då de hade ont om hundar och nyligen förlorat en av deras bästa då han blev påkörd då

han kom ut på vägen under en jakt. Men planen var att det bara skulle vara Magnus och hans far

som skulle följa med ut första gången och nu var det 9-10 personer!!!

Så vi träffades på ett ställe och jag fick presentera mig och Gilja. Berättade om att hon

tränar viltspår och klarat anlagsklassen, att hon stöter småvilt och fågel men att vi aldrig

provat på rådjur. Sa även att som den retriever hon är ska hon arbeta tyst

men att vi skulle göra vårt bästa och hade vi tur skallade hon.

Det bestämdes att en av de andra hundarna som driver med skall skulle börja på ett

större område där det optimalt skulle gå två till tre hundar för att söka av ordentligt.

Jag följde då med Magnus och satt på pass. Strax efter släppet går ett skott alldeles nära

oss – inte där hunden var alltså – och Magnus hör i radion att en i laget skjutit ett rådjur.

Efter en stund blåstes det av och det var bara ett fåtal djur som setts.

Däremot var det rådjuret som sköts troligtvis skadeskjutet så Gilja och jag fick gå dit.

Jag hade ju inte tänkt en tanke på att ta med sele och lina – det var ju inte det

 vi skulle göra, men som tur är har vi alltid en gammal reservsele och en lina i bilen

så det fick funka. Efter undersökning av skottplatsen konstaterades det att djuret

blivit skjutet lågt och långt bak. Då det misstänktes leva valde vi att vänta med spåret

 så djuret fick möjlighet att lägga sig. Gilja hade då hunnit tagga till riktigt och var

verkligen på hugget att ta spåret. Men det blev in i bilen igen.

Sen körde vi vidare och nu var det Giljas tur! Magnus följde med så klart

och vi gick in en bit i det området vi skulle söka av. Gilja hade sitt gula reflextäcke

 så hon syntes bra. Då alla skyttar var på plats släppte jag Gilja. Mina farhågor om

 att hon inte skulle förstå vad hon skulle göra eller inte gå ifrån mig och arbeta

självständigt kunde jag glömma direkt! Första söket var visserligen inte så stort och

ganska nära oss men sen stack hon iväg. Hon arbetade snabbt och täckte ytorna fint

helt på egen hand. Ibland hörde vi i radion var hon befann sig och att hon hade

stött fram rådjur. Jag visslade in henne då det var lämpligt och sen stack hon iväg igen.

Området var ca 300 meter långt och ungefär 200 meter brett och enligt Magnus

lämnade Gilja oss 2-300 meter flertalet gånger så hon klarade området kanonbra!

Mot slutet blev hon trött och då blev sökslagen inte lika stora men när vi kommit

 ut och det var avblåst fick vi veta att Gilja stött fram sex rådjur!!! Tyvärr blev det

 ju svårt för skyttarna då hon ju inte skallade… Utan helt plötsligt kom det ett rådjur

 och sen en hund! Gilja gjorde precis vad hon skulle och med tanke på att hon fyller sju år

om en månad och ALDRIG fått springa fritt och jaga efter rådjur så var hon jätteduktig!

Därefter var det fikapaus och herrarna diskuterade den kommande älgjakten

 med stor glädje och vildsvinshanteringen/jakten med mycket högljuda toner…

Det var många starka viljor i laget! Därefter fortsatte vi med sista området och

där fick Magnus Wachtel jobba. Jag följde med och vilken terräng… Ja det kändes att

man har astma och en dålig fot!!! Hunden fick kontakt några gånger och skallade men

jägarna fick inte något bra sikte. Första djuren hon stötte fram var en grupp på fyra

 och därefter var det enstaka djur. Men tyvärr inget skott där heller.

Magnus hund blev också rejält trött mot slutet då det bara var tredje släppet för

 säsongen och terrängen var rätt tuff för en liten Wachtel.

Så vi åkte tillbaka och sen vidare mot skottplatsen och eftersöket.

Jag selade på Gilja som nu hade återhämtat sig och var laddad som tusan på spåret.

Hon tog skottplatsen och gick sen över diket och in i skogen.

Då vi hade skytten snett till höger om oss och Magnus till vänster framför oss

 var Gilja lite påverkad av dom, hon har ju bara haft människor bakom sig i spåret.

Men hon jobbade på och drog lite till höger. Hon betedde sig lite ovanligt och jag sa

 till Magnus att djuret mycket väl kan ligga i närheten. Magnus läste av naturen och oss

hela tiden och plötsligt sa han till oss att stanna. Han hade hittat en stor blodpöl.

Den andra skytten gick lite framåt och jag stod still med Gilja. Därefter hittade Magnus

djuret och den andra skytten fick backa om Magnus skulle behöva skjuta. Men djuret var

 dött så Gilja fick spåra fram till slutet och hittade ”smaldjuret” – ja det heter så om ett

fjolårsdjur som inte fått ungar! Gilja var mycket nyfiken och jag berömde henne i massor och

 vi tittade på det gulliga rådjuret… Skottet hade tagit så illa att hela ”magpaketet” hade fallit ut =(

Hon hade alltså inte kommit så långt in i skogen innan hon dog. Så även om skottet

tagit illa så dog hon snabbt och det kändes bra. Skytten tog ur det sista och han fick passa

händerna lite för Gilja visste att det var hennes byte och var på hugget!

Därefter drogs djuret ut mot vägen med en skrikande/skallande Gilja i hasorna =)

Hon kan låta om hon vill och hon började skrika direkt som djuret rörde sig vilket Magnus

tyckte bådade gott! Om hon blir tillräckligt laddad kanske hon börjar att skalla =)

Magnus var nöjd med Gilja och jag var så stolt över min duktiga tjej som stolt vaktade

 sitt djur som hon sen fick en fin, blodindränkt klöv av!!!

Och det blir fler gånger i skogen och det ska bli såååå roligt =)

Efter hemkomst fick Gilja en portion av den fetaste hundmaten

 vi har toppat med en äggula och sen gick hon och jag ut till mig för att sova!

Hon slocknade i fotänden av sängen och när adrenalinet gått ur mig oxå så

somnade jag med! I skrivandets stund firar jag med en kaffe/baileys =)