Vi kom hem från Skåne på eftermiddagen måndagen den 22/9. Tisdag, onsdag och torsdag jobbade

 jag för fullt med att sy färdigt handdukar, selar osv och förbereda in för Skördefesten under

veckoslutet. Det passade Gilja utmärkt då hon så klart var trött efter resan.

På fredagen åkte vi hemmifrån på morgonen och packade upp oss i ridhuset där det

var häst och hunddagar och vi skulle spendera fredagen och lördagen. Under dagen turades vi

om att ha hundarna inne i en hage hos oss men Gilja var inte så road så vi tog ut henne i bilen igen.

Hon var bara allmänt trött men inget annat. Dock ville hon inte ha sitt mellanmål (äter 3ggr/dag)

men annat foder och lite godis gick ner utan problem. Väl hemma så ville hon inte heller äta sin

kvällsmat men då jag tog ett annat foder så petade hon i sig ganska bra av det!

 

Sen kom då lördagen och vi åkte iväg på morgonen igen. Hemma hade hon inte velat ha fukost men

det är inget ovanligt att hon mår illa på morgonen och speciellt inte i samband med löpet

så vi brydde oss inte på att truga. Vi bestämde oxå att hon skulle få ta det lugnt i bilen hela

dagen och slippa ridhuset och allt nyfiket folk. Men när hon var ute och rastades så var hon väldigt

 hängig och ville absolut inte äta något men hon drack mycket vatten... Då Borgholms Djurklinik som

vi tillhör oxå hade en monter på plats pratade vi med dom och fick lite tips bl.a. att vi skulle

ta en temp på henne när vi kom hem och vi fick även flera olika sorters provpåsar med foder

men inget passade fröken. Framåt sextiden skulle vi packa ihop och Gilja var fortsatt mycket

slö så jag bad klinikschefen Maria Silverstrand att titta på henne. Slemhinnorna var

bleka men annars hittade hon inget konstigt, inga illaluktande flytningar, inget i magen och

Gilja visade inget heller. Hon hade varit lite stel i bakstället sen parningsresan men inget annat.

Sen lyckades vi lura i henne lite godis och mat och åkte hem. Väl hemma tog vi tempen på henne - 

39,9... Men vi lät henne vila och fundrerade på hur vi kulle göra. Några timmar senare

hade hon fortfarande samma temp men var mycket piggare, hade fin färg och åt nån kulor mat igen.

 

Under söndagen hade hon ingen feber, åt lite då och då (godis och mat blandat) och drack gott on vatten.

Tyvärr kunde hon inte behålla maten utan kräktes två gånger. Hon var piggare och var uppe mer.

Dock verkade det som att hon var hungrig men inte kunde äta och som sagt, hon drack mycket vatten.

Mamma tyckte vi nått tillfälle att Giljas mage var lite uppsvälld men nästa gång vi tittade såg vi inget. 

På kvällen tog vi beslutet att vi skulle ringa och försöka få en tid i Borgholm under måndagen.

Hade ju tid i Kalmar för herpessprutan men den gick nog att skjuta på.

 

Så måndag morgon (29/9 - mammas födelsedag...) sätter jag mig och ringer till veterinären i Borgholm och

får en tid halv två. Ringer till Kalmar och skjuter på deras tid till halv fem. Vi åker till Borgholm och har

hemma hunnit märka att Gilja behövde kissa ofta vilket vi inte tyckte va så konstigt då hon ju inte

 hade nån mat i magen och drack mycket. Det första Gilja gör när vi kommit innanför dörren är att

kissa på sig - rejält - vilket hon aldrig gjort förr. Inne hos veterinären så verkar allt först bra - ingen

feber, bra färg och förhållandevis pigg. Men så hittar Susanne (vår veterinär) något i magen så är som

en stor klump...

Vi går in och tar två röntgenbilder och får se denna stora klump som har tryckt ihop urinblåsan till 

nått pyttelitet, tarmarna ligger ihopknölade och de övriga organen är oxå lite tilltryckta. 

Susanne vågar inte säga vad det kan vara utan ringer till Läckeby Djursjukhus och försöker

klämma in oss för ultraljud av Gilja. Vi betalar räkningen och packar in oss i bilen - livrädda

 för vad de kommer säga och om vi kommer förlora Gilja.

Väl i Läckeby får vi komma in och raka magen ganska snabbt och sen kommer vet. Martina Fransson

(oxå Tollareägare) som är specialist på ultraljud in och börjar undersökningen. Hon konstaterar ganska

 snabbt att det är livmoderinflammation och att Gilja måste stanna kvar för akutoperation under kvällen/natten. 

 

På sätt och vis blev det en lättnad att få veta vad det var för fel men samtidigt var det nog en av de

värsta diagnoser vi kunde få. Gilja skulle nu först klara en operation, bli steriliserad, förlora eventuella

små foster som kanske blivit efter parningen och aldrig mer kunna få valpar.......

Att ta någon herpesspruta i Kalmar föll därmed bort per automatik...

Tänk att det kan gå så fort... Hon bör ha burit på bakterierna under en tid men från att inte kännt något

på lördag eftermiddag till en "bula" på ca 5 x 10cm på måndag eftermiddag... Det är offatbart!

 

Vid klockan fyra på natten till tisdagen den 30 september ringer veterinären och berättar att

allt gått bra och att Gilja börjar att vakna. På förmiddagen får vi sedan veta att hon börjar

 piggna på sig men vill inte äta - vilken överraskning!!! Nä =) Det bestämms att vi ska hämta

henne vid fyra på eftermiddagen på tisdagen och så blev det oxå. En saftig räkning skulle

klaras av först - tack pappa för lånet av pengar så snabbt - och sen fick vi träffa Gilja.

Nybadad, glad och kissig gick vi från Läckeby för hemfärd. Gilja har nu en totalrakad undersida,

ett drygt decimeterlångt ärr med tio stygn på magen men äter, dricker och är pigg. Lite för pigg

 då hon gärna hoppar upp och ner för trapporna - nackaskinnet är effektivt som broms...!

Och gärna sträcker på sig och vill ut på prommenader! Men hon äter ju smärtstillande och

måste ta det lugn i ett par veckor till så det blir mycket passande av lilla fröken =)

 

Därmed är oxå alla tankar på valpar över för en tid framöver.

Om inte det sker något mirakel innan juli 2009 får Taffie ju inte ha valpar och Gilja kan ju inte få några...

 

Hoppas kunna hitta någon tik att låna in och att Mire ska få bli pappa så att jag kan behålla

 en tik efter honom och få fortsätta på Giljas linjer på det viset men det dröjer nog

 innan nått sådant blir helt klart.

 

Tills dess kommer vi såklart fortsätta att leva med fyra underbara Tollare och

vi ses ute på prov och tävlingar.

Är det något ni undrar eller vill ha hjälp med (tänker på mina "före detta"

valpspeckulanter) så är det bara att höra av sig =)

 

Ledsna hälsningar från Amelie, Margareta och resten av gänget på Öland =((