Kennel GiHaTass
Kennel GiHaTass
Kull 2 - född 2007-08-13 -- 2007-08-17
"Ugglis"
u.SU(u)CH Rävtassens Gilja Mac Gordon och e.SU(u)CH Kanadickens Harpo
13 augusti
Ugglis föddes klockan 17.47 på landsvägen vid Uggletorp
(därav namnet) på väg in till Läckeby Djursjukhus.
Vi valde att åka in då Gilja inte var riktigt som hon var förra gången och
vi såg lite blodblandad vätska på golvet. Dessutom visste vi att det bara var
en valp och det fanns risk att den var så stor att Gilja inte fixade det själv.
Dock hann vi inte så långt utan vätskeblåsan visade sig efter ungefär en mil
och några mil senare föddes Ugglis.
Nyfödd i bilen
Precis hemkommna - fortfarande blöt
Första natten var orolig då Gilja verkade vara lite ringrostig i mammarollen.
Vi fick bara sovit några timmar. Men det blev bättre och bättre för varje timme.
14 augusti
Under tisdagen var alla trötta, både två och fyrbenta och därför
fick Gilja och Ugglis vara ifred mycket, med regelbundna tittar i valplådan.
Dagen rullade på och vi var glada för lilla Ugglis som verkade vara en mycket
fin tjej med mycket fart i benen. Under natten funkade det dessvärre lite
sämre med modersinstinkten igen och det blev mycket passande och
jag fick lägga till Ugglis mycket, Gilja började bli lite avvaktande och
avståndstagande men jag trodde fortfarande att hon var lite ovan.
Märkte även att hon inte var så intresserad av att dia Ugglis.
15 augusti
Under morgontimmarna började jag bli lite orolig och när mamma
kom upp vid halv tio höll hon med mig. Vi åt frukost och började sen
pyssla med valplådan och Ugglis. Då kände vi att hon hade börjat bli kall
och att hon var uttorkad. Så fram med värmedyna vilket hjälpte fort men
beslutet att åka till veterinären togs ändå snabbt, nått stämde inte.
Efter att ha kört sex mil i en ganska olämplig hastighet med tanke på
alla turister som fanns kvar på ön kom vi ner med en mycket svag
och dålig valp. Hon syresatte sig bra och hade bra temp
men var som sagt uttorkad och svag.
Efter vätska under skinnet, mycket kämpande med stödmatning (som inte
fungerade), kontroll av Gilja, som var fullt frisk fysiskt, så var det ändå
mycket dåliga odds. Det var nämligen så att Gilja inte hade någon
mjölk, bara pyttelite blask i två-tre juver. Därför hade Ugglis bara gått
ner sig och inte blivit starkare. Gilja fick då i två omgångar medicin
för att "släppa ner mjölken" vilket dessvärre inte fungerade. Så vi
fick ordinationen att gå med Ugglis mot kroppen dygnet runt, matning
varannan timme och kämpa, kämpa, kämpa. Vilket vi gjorde.
När vi kommit hem igen hittade vi lämplig utstyrsel för att bära
henne, vi lagade välling och fick faktiskt i henne "hela" 10ml vid
första matningen. Men sen följde de kommande timmarna i en enda röra.
Jag tog första nattpasset, sova en timme, mata i närmre en timme,
tömma magen på henne, sova en timme, mata en timme, tömma magen osv.
Men det funkade helt okej.
16 augusti
Tidigt på morgonen var det vaktbyte så jag kunde sova några
timmar innan jag var tvungen att åka och jobba under kvällen. Mamma
kämpade på och Ugglis höll sig ganska pigg och fick i sig någorlunda med
välling. Under kvällen hade de sedan det mycket tufft då Ugglis skrek i
närmre fyra timmar och inget hjälpte. Vare sig mat, rörelse, massage
eller något annat. Till slut slutade hon skrika och resten av kvällen blev lugn.
Jag kom hem vid halv elva och tog då över för att ha natten igen.
Det blev åter igen en tuff natt där jag också märkte det mamma hade
rapporterat från kvällen, Ugglis vill äta men har svårt att göra det...
För varje matning under natten fick jag kämpa mera och mera och komma
på nya varianter för att få i henne mat och det mesta rann ut i
mungiporna eller så klöktes hon eller fick bara inte det i sig. Hon
hade starka sugreflexer när jag provade att lägga henne till Gilja och
lura in pipetten i munnen men det verkade som att hon inte fixade att
svälja. Som sagt, mindre och mindre mat och hon började bli uttorkad igen.
17 augusti
Mamma kom upp tidigt igen och vi började prata om Ugglis framtid.
Då hon verkligen ville äta men inte kunde svälja och hon var uttorkad
igen, dock piggare än när vi åkte in med henne första gången,
sa vi att nu är det dags för ett beslut. Veterinären hade inte hittat
något fel och gomspalt hade hon inte men Gilja hade ganska tydligt
valt att stöta bort henne. Hon kunde dock tänka sig att lukta på henne
och tvätta henne men inget mer. Då gick hon bara därifrån och satt
och tittade på avstånd.
Vi insåg att Ugglis troligtvis inte hade fått i sig någon råmjölk och därmed
fått en dålig start på livet och som alla vet så kan det ge ett dåligt
skydd när valpen är större. Vi kände att vi inte ville eller kunde sälja
Ugglis dels då hon ju faktiskt var sjuk och dels med de förutsättningarna
till en underbar familj med två fina tjejer där storasyster skulle jobba
och träna med henne och de var överlyckliga att få sin efterlängtade
valp (ni har kanske sett gästboken...), ja inte sälja henne till
någon med de förutsättningarna.
Så vi tog beslutet att åka till veterinären och låta Ugglis somna in.
Veterinären lyssnade och tyckte att det nog var rätt beslut vi hade fattat.
Då hon tittade ner i halsen var den mycket röd och svullen - inte så
konstigt att Ugglis inte kunde svälja. Vad det berodde på vet vi inte,
veterinären sa att hon kunde ha fått fostervatten i sig vid
förlossningen men det kan man ju inte fastställa på något vis.
Så runt kvart över tolv den 17 augusti 2007 fick Ugglis åka till Nangijala och där mår hon mycket bättre.
Ugglis tass
Kommer alltid minnas Ugglis som en tuff tjej som inte
hade turen att få vara med i denna världen så länge.
Jag tror att Mire hade fått en lillasyster lik honom
och som blivit väldigt söt...
Kommer aldrig glömma dig - du är den första hund jag förlorat
