Mållas dagbok
Mållas berättelse börjar...
Söndag 9 augusti 2009:
Husse upptäcker att jag löper och skickar ett sms till min uppfödare.
Hon får eld i baken att hitta en make till mig då jag inte skulle löpt föräns i oktober.
Tisdag 18 augusti
Uppfödarens mamma sätter sig i bilen i Byxelkrok på kvällen och kör 45 mil för att hämta mig.
Med i bilen finns min storasyster Taffie som sällskap. "Mamma" kör nästan fram till Åsa,
där jag bor, och "sover" några timmar i baksätet. Sen kommer hon till mig tidigt på morgonen.
Onsdag 19 augusti (dygn 11)
Som sagt, vid sju på morgonen kommer "mamma" och hämtar mig.
Hon fyller på kaffetermosen och äter en macka. Sen kör vi hemåt (45mil) mot Kalmar.
Väl i Kalmar får jag träffa min tilltänkte make Vattubrinkens Hiawatha.
Han blev godkänd och han var rätt så trelivg. Vi tog en promenad men jag var inte riktigt
redo för något mer intimt möte då. Så vi åkte hem till min födelseplats och min
första matte, riktiga mamma, pappa och min bror.
Torsdag 20 augusti (dygn 12)
"Mamma" och "Matte" kollar läget med mitt löp genom att klia mig vid svansroten
- varför då? Jag visar minsann inget!
Så dom tar ut min gamla pappa - varför då? Han är inget intressant och
han verkar ha tappat touchen lite, han blev inte helt "ding i huvudet" som
han tydligen blev förr om åren.
Men beslutet tas att åka till Hiawatha i Mönsterås som planerat.
Vi packar in oss i bilen - alla 7!!! - och kör de 15 milen dit.
Väl där får jag träffa killen från igår. Oj vad han var intresserad av mig!
Han uppvaktar mig fint och jag börjar slappna av och inse att han nog är välkommen
att para sig med mig. "Mamma" och "Matte" är väldigt glada och nöjda med
mig och det känns bra, dom betyder mycket för mig nu när jag inte är hemma.
Men han är lite väl försiktig och fin i kanten pojken... Jag får nog hetsa upp
honom lite... Jag tar och hoppar och rider lite på honom så kanske han fattar
hur jag vill bli behandlad! Jo det hjälpte lite men fasen, han ger upp för lätt...
Varför går han och snusar, kissar, kollar efter husse, kollar efter bilar osv när jag finns här?
Jag står med svansen åt sidan och blottar allt för honom... Jag nästan skriker "kom och ta mig"...
Okej, vi försöker lite till men "Matte" och "Mamma" börjar bli lite oroliga nu.
Hiawatha tänder inte till som brukligt är, han tänker för mycket och är inte helt
"blockerad" av tankarna att para mig...
Så efter ett antal timmar och olika lösningar (koppel, bort med husse, olika delar av
trädgården, inne i ett mindre rum, pauser osv) så bryter vi för dagen.
Det är inga muntra miner på tvåbeningarna och "Matte" ringer till
parningshjälpen - Lena på Kanadickens! Tyvärr var Lena på kurs med Faxe
och Kjell kunde inte tipsa om så mycket mer än det vi hade hunnit prova redan.
Så vi åkte 15 mil hem och beslöt att göra ett försök till i morgon.
Kvällen spenderade "Matte" med att leta alternativa hanar i regionen -
vilket är lättare sagt än gjort...
Fredag 21 augusti (dygn 13)
"Matte" går upp tidigt och fortsätter fundera på lösningar.
Hon får tag i Lena och de pratar igenom olika lösningar. Bl.a ger Lena
tipset att ringa till Hiawtahas broder som har en kull valpar sen tidigare för att
kolla hur hans parning gick till. Efter lite letande på nätet ringde så "Matte" till
Anna-Karin, matte till Nemo - Vattubrinkens Vilde Bill Hickock.
Och det hjälpte ju inte så mycket... Nemo hade fixat det lätt som en plätt,
bara pang på! Och det gjorde ju inte Hiawatha direkt...
Snäll som hon visade sig vara gick Anna-Karin med på att vara stand-by
med Nemo om det inte funkade denna dagen heller.
Vi lastade så in oss i bilen igen och körde 15 mil. Vi märkte på en gång
att Hiawatha var mer laddad till idag men tyvärr inte tillräckligt...
Jag ställde upp mig nästa lika fint igen men han kom inte till skott nu heller.
Till slut visade jag att nu fick det vara nog, du har fått din chans, och började
vända bort rumpan igen. Så vi bröt efter ca 40 minuter och gav upp.
Jaha, vad gör vi nu då?
Jo vi tackar för oss och sätter oss i bilen igen.
Några mil norr om Mönsterås ringer vi till Nemo's matte och vi bestämmer oss för att
göra ett försök med Nemo. Vi fikar och rastar alla fyrbeningar och dom sätter sig i bilen
för att möta upp på vägen. Nästan framme i Vetlanda möter vi upp och kör ut i skogen
mot en sevärdhet som ingen nog besöker en fredagskväll i augusti med lite lagom ösregn...
Vi hittar en fin skogshage och stannar och bekantar oss. "Matte" och "Mamma" kollar in Nemo
och dom kollar in mig och min familj. Så tar vi och går ner i hagen, jag med lina och Nemo lös.
Jag godkänner Nemo oxå men han är lite väl het på gröten och jag är så trött efter att ha
kämpat med hans bror i två dagar. Så även om jag försöker vara snäll så ger jag upp rätt
snabbt och tycker bara att han är jobbig. Jag fick t.o.m på mig munkorgen ett par minuter
men jag gömde svansen mellan benen och visade att jag inte ville och då blev det så.
Det var ingen som ville tvinga mig och då Nemo visade att han ville men jag
protesterade så blev det så!
Alltså blev det till att hoppa in i bilen IGEN, ersätta Nemo för resan och köra hemåt igen.
Vi körde till Vetlanda och så luktade väldigt gott i bilen en stund, jag fick smaka lite pommes =)
Sen sov jag hela vägen hem till Byxelkrok, ca 25mil.
Lördag 22 augusti
Idag verkar det som att vi bara ska va hemma! Så skönt =)
I morgon ska vi oxå ta det lugnt, på måndag ska "Matte" jobba och
på tisdag kommer "Mamma" köra hem mig igen, en liten tur på 90 mil...
"Matte" och "Mamma" är väldigt ledsna över att det inte gick. Dock var det skönt att jag var så duktig sa dom,
innan har det ju varit "problem" med flickorna, inte pojkarna! Nästa gång jag löper kan dom inte ta valpar på mig,
det finns inte tid under sommaren för det, så vi ska försöka igen till hösten/vintern när jag löper igen.
Jag var så duktig och har tydligen blivit riktigt omtyckt av flocken så det är inga problem =)
TILLÄGG VÅREN 2010:
Tyvärr har Målla skadat korsbanden i bakbenen och kan därför ej användas i avel...
Så det blir alltså inga valpar för hennes del...
